Win!

Jag måste bara skriva detta, för jag är så stolt!
Idag, innan middagen (som det snart är tid för!) åt jag en liten glass och en ruta choklad!
Och inget mer! Jag blev nöjd! Tog lite te och en cigg och nu lite te till! Och är fett nöjd med mig själv för att jag klarade att äta lite onyttigt "mellanmål" (jag var faktiskt hungrig!)!

Tack för mig :)

Nytt år, nya tankar!

På nyårsafton bestämde jag mig, efter fyra månader, att börja röka igen.
Trodde att allt skulle bli bättre. Och det blev det. Jag var nöjd med mig själv när jag satt där och blossade.
Men sedan kom ångesten igen. Allt var samma. Drack otroligt mycket kaffe och rökte ordentligt mycket både på nyårsaftonen (som jag firade med mina värdföräldrar med lite sprit och lite mat) och på nyårsdagen. Det resulterade i enorm ångest och otroliga sömnsvårigheter. Som jag kommit ifrån (trodde jag!) när jag flyttade ifrån Sverige.
Åt fortfarande väldigt begränsat och lite, så igår (under natten då jag inte kunde sova) tröståt jag lite. Jag åt två skorpor, en liten glass, lite jordnötter och ungefär 3 dl yoghurt. Kan väl ha resulterat i cirka 500 kcal. Men jag var nöjd efteråt. Fortfarande lite sugen, men nöjd. För det var ingen hetsätning. Det var en normal liten tröstätning (även om jag exakt vet vad jag stoppade i mig och hur många kcal det var, vilket fortfarande är ett ätstört beteende) och jag känner mig stolt över det. Jag behövde det, jag var hungrig och jag hade inte ätit som jag skulle över dagen. Men ångesten försvann inte i alla fall. Jag kunde likabra tagit något vettigt att äta, eftersom jag var hungrig, övertrött men kickad av nikotin och koffein. Jag skulle ändå inte somna.
Men å andra sidan är det inte så lätt att göra något riktigt till mat, mitt i natten, när du inte bor med din "vanliga" familj och alla sover. Om någon vaknar och ska gå på toaletten klockan 4 på morgonen och du står och lagar mat.. Det är inte riktigt OK. Att jag bestämt mig att inte väga mig förrens februari blev ganska fail direkt. Jag vägde mig redan igårkväll. Men vågen visade inga chocksiffror, det var samma som alla andra gånger. Det enda jag verkligen irriterar mig på är att jag söker mig till vågen idag igen. Nu, till och med. Det enda jag vill är att få gå tillbaka till det tvångsartade beteendet och se siffrorna. Även om de inte gör någon skillnad. Jag försöker intala mig att siffrorna inte för någon skillnad för mitt mående. Men innerst inne gör de nog det.. För varför går man annars och kollar efter?

Vaknade idag med samma ångest som jag somnade med. Ville inte äta. Ville helst bara ut och promenera i 7 timmar och bränna av över 1000 kcal utan att äta någonting på hela dagen. För då har man varit "duktig", eller hur? Men det är ju bara sjukt, det förstår väl varenda människa? Om man är frisk det vill säga.. Suck. Jag vill verkligen bli frisk från det här. Orkar inte tänka på mat varenda vakna timme på dygnet. Vill inte bara vänta på att dagen ska passera så att jag kan gå och sova och vakna till nästa lika meningslösa dag av mitt liv. Jag vill leva. Men ångesten pressar på. Även i skrivande stund har jag ont i magen och bröstet, har spända muskler och känner mig otroligt pressad. Det är mina ångestkänslor, det vet jag. För jag har levt med dem i hela 4 år nu.. Men jag har aldrig tänk på att jag dövat dem med mat på nätterna innan. Jag tröståt faktiskt väldigt mycket innan jag blev "sjuk". Men man kan ju säga att jag var sjuk redan då! Vissa dagar kunde jag smälla i mig massa onyttigheter på kvällen för att sedan må illa kroppsligt. Detta kändes dock inte på samma sätt som nu, då all mat framkallar ångest.
Jag tränade i princip aldrig, drack alldeles för mycket sprit, åt för mycket onyttiga saker och mådde dåligt psykiskt även då. Hur jag hanterade det?
Jo, jag har varit självdestruktiv. Jag har skadat mig själv. Jag har tagit droger och piller. Jag har sniffat lim. Jag har druckit alkohol. Jag har gråtit. Jag har varit på kanten att bryta ihop och visat det (!) en gång för min mor. Men ingenting hjälpte. Jag åt.
Jag har aldrig varit överviktig i hela mitt liv. Har alltid älskat att röra på mig, men alltid varit för lat. Har ridit i många år och det har varit som terapi för mig, ska börja med det igen när jag flyttar tillbaka till Sverige. Älskar att åka skidor, men har tyvärr inte tillgång till så mycket snö, inte ens om vintrarna. Och speciellt inte nu när jag inte ens behöver en jacka ute, även fast det är januari.

När jag kom hit var jag fast i samma gamla bettende. Men jag valde att droga ner mig med ett kontrollbehov istället för något annat. Det började med att sluta röka och dricka sprit. Sedan blev det att jag kontrollerade maten. Och träningen.
Men även fast jag fastade i en hel dag och brände över 1000 kcal så kändes det som att det inte var tillräckligt. Jag kunde ju sprungit i sju timmar istället och bränt ännu fler, tänkte jag. Men jag orkade ju inte springa..

Idag, trots ångestkänslorna över att äta frukost/lunch (vaknade 12 eftersom jag somnade vid 5-6) gjorde jag vad som kändes som världens godaste sallad. Ja, jag inser att det fortfarande är sallad, men jag hade rökt lax och ost i faktiskt!
Lite grönsallad, tomat, äpple, rökt lax, västgöta ost (finns att köpa på IKEA, hehe), massa citronsaft och massa svertpeppar. Och broccoli! Älskar broccoli! Ni borde prova, det är sjukt nyttigt men samtidigt ljuvligt. Kände mig dock "sugen" på någonting efteråt. Det gör jag alltid nuförtiden eftersom min kropp vill "passa på" att äta när jag väl gör det,, känns det som. Jag tror det beror på det i alla fall. Så jag satte mig ner och funderade på VAD egentligen det var jag var sugen på. Skulle jag ta en liten glass från frysen? Nej, den hade bara gjort mig ännnu mer sugen.. Då kommer tankarna att jag SKA kunna unna mig en glass och att jag tar den fastän jag vet att det inte kommer hjälpa ett skit. Men ÄS skulle inte vinna över mig idag. Jag skulle fundera ut om jag verkligen behövde mer. Skulle jag äta lite yoggi? Eller ett knäckebröd? Dricka te? Ta en cigg?
Dessa beslut tär på mig som bara den, eftersom jag redan annars lider av beslutsångest. Kan aldrig bestämma vad jag vill göra tillsammans med en vän, eller vad vi ska se för film, eller vad jag ska handla i klädväg.
I alla fall, så gjorde jag en kanna te. Jag kan tänka över den, det är ju ändå kalorifritt, tänkte ÄS åt mig.
Gjorde te, drack, gick ut med en tekopp till och tog en cigg.
Slutade att vara så himla sugen på allt. Ångesten lättnade lite. Jag hade vunnit. Jag hade valt.
Jag behöver inte den jävla glassen i frysen för att må bra. En kanna te gör susen. Även om jag känner mig lite överdrucken, haha. Och jag tillfredsställde ju mitt behov egentligen av den där salladen, den hade fan allt man behöver. Till råga på allt SKA jag faktiskt äta en trevlig mmiddag sedan med mina värdföräldrar. Även om det brukar bli jobbigt det med.
För det är inte trevligt att äta om det ändå du kan tänka på är "nu äter jag detta", och "nu äter jag detta" och du analyserar hur mycket du kan äta av vad. Det ända du kan tänka på är fan vad du äter! Till och med när jag lagar sallad eller skär upp en frukt är det så. "Behöver du verkligen så mycket äpple(sallad eller whatever jag håller på att skära upp)?

Det känns som man ska bli galen i längden. Och jag vill inte mer. Jag vill leva likamycket som friska människor kan.

Jag inser att det nu i början kan bli väldigt svårt att lyssna på kroppens signaler. Jag vet inte riktigt hur mycket jag ska äta, inte när och är såklart väldigt rädd för att gå upp i vikt. Och bli tjock. Och detta är så himla löjligt.
Jag kommer säkert att ha "cravings" för en massa saker under dessa första veckor, det inser jag, och ibland kommer jag att ge efter. Ibland kommer jag ta en glass eller yoggi. Ibland kommer jag äta någonting som inte är det allre nyttigaste. Men jag kommer att äta middag ändå! Och kanske viktigast av allt: Jag ska aldrig mer "hetsäta". Jag kan väl aldrig egentligen påstå att jag hetsätit, men att jag tröstätit så mycket att jag knappt kunnat stå. Detta har hänt under flera timmar och jag kan ha tryckt i mig allt sött och onyttigt jag fått tag i. Och en massa knäckebröd. För att jag "låtit" mig själv äta. Att jag sedan får extrem ångest och min kropp tar ju stryk av det(!) var en annan femma. Jag blev aldrig nöjd, inte ens om jag åt ett helt choklad.
Det kommer jag aldrig att tillåta mig göra igen. Välj någonting och ät det, så blir jag kanske nöjd. Som igår. fast igår var det mest "jag KAN avstå". Inte "jag känner mig nöjd och vill inte äta mer".
Jag ska inte ljuga nu heller. Jag känner mig fortfarande lite småsugen på glassen i frysen. Men jag är mätt! Verkligen är jag jättemätt och min kropp har fått det den behöver, så varför förstöra den känslan?

Mitt "nyårslöfte" (jag har aldrig riktigt haft något, och ser detta mer som ett försök till ett bättre liv) är detta året att jag ska börja ta hand om mig själv. Jag ska ta hand om min kropp. Jag ska inte svälta. Jag ska fortsätta med rökningen, men jag ska köpa de svagaste cigaretterna som finns. Vilka är 0.1 nikotin (jämför Marlboro röd som är 0.8). Jag ska äta nyttigt och röra på mig lite varje dag. Jag ska inte överdriva. När jag rör på mig mår jag bättre, och det är därför jag ska göra det, inte för att bränna kcal, även fast det säkert kommer kännas så i början. När jag inte vill träna, ska jag inte heller det. Jag ska inte längre tvinga mig ut på promenader om 7 timmar. En timme varje dag är väl lämpligt. Om jag inte har någonting annat för mig, då skippar jag ju det bara.
Jag ska göra det som är bäst för min kropp. Jag ska ta hand om den. Få bättre självkänsla, självförtroende och jag ska fan ta mig leva! För det är jag värd. Det är vi alla värda.