Positiv!

Idag ska det gå bra.
Jag är sjuk och jag kan inte gå ut och röra på mig, men vad gör det?
Idag ska jag bara äta middag, förhoppningsvis yoggi eller sallad.
Och jag ska försöka sluta tänka på mat som ett negativt begrepp. Jag kan försöka få ett normalt förhållnade till mat.
Jag behöver kanske inte tacka ja till godis och sött alla gånger, men jag ska inte behöva gå hungrig.
För det är faktiskt så att, vem behöver egentligen det där chokladet som varar i fem minuter? Eller de där pepparkakorna, eller vad det nu är. Mat är ett bränsle och inget mer.
Vi äter för att leva, vi lever inte för att äta.
Det är inget fel med att äta. Men det är inte heller något fel med att bry sig om hur man ser ut. Att vilja ha en smal och fin kropp oxh se bra ut. Att vara medveten, det är väl inget fel med det?
Är man hungrig, ska man äta. Nyttigt och gott. Man ska lyssna på kroppens signaler. Man ska kunna tänka på annat. Man ska kunna vara lycklig utan ett bmi på 15. För vem vill egentligen ha ett bmi på 15? Det är ju bara helt sinnessjukt. Det är ju fan 10 kilo mindre än vad som är hälsosamt. eller mer.
Hur kan egentligen ens tid fyllas med så mycket tankar om mat och träning? Hur kan man låta sig själv att tas över sådär? Hur kan man vara så svag? Jag förstår inte.. För två månader sedan vägde jag 14 kilo (?) mer och var mycket gladare. Jag såg inte lika bra ut, men jag var mer nöjd med mig själv. Jag tänkte inte på mat. Jag åt när jag var sugen eller hungrig, men jag tänkte inte mer på det. Självklart också därför jag hade de där extra kilona. Men nu i efterhand överåt jag då också. Jag åt så mycket ibland att var var mätt som efter en hets. Kunde trycka i mig vad som helst, bara jag tyckte det var gott. Bara att jag inte tänkte mer på det sedan. Bara att jag inte fick ångest. Men jag menar, det är väl inget hälsosamt heller?
Att få kontroll över min kropp var något av det bästa jag någonsin gjort. Jag är väldigt nöjd över att jag har gått ner så mycket som jag gjort. Men det var efteråt som det började gå åt fel håll.. Det blev för mycket helt enkelt. Restriktioner på restriktioner och tillslut åt jag varken frukost, lunch eller middag. jag ljög och jag låtsades. Var trött och hade det jobbigt. Men de dagar är inga som jag ångrar nu. De dagarna har hjälpt mig att komma dit jag är idag och det är jag tacksam för. Nu vill jag bara komma ur det igen. Äta mig mätt varje dag och ta vanliga portioner. Varken äta för mycket eller för lite. Ha energi till att träna ett par gånger i veckan. Få energi för att göra andra saker. Kunna umgås med mina vänner och skratta och le utan att tänka på att jag åt en chokladbit innan.

Det är så jag skriver i alla fall. Men vem sitter då, hungrig och matvägrandes i sängen? Jo, jag.
Det är ungefär 6-7 månader kvar tills jag kommer att åka hem. Åka hem och träffa alla mina gamla vänner, att träffa hela mitt ganla liv. Jag längtar så. jag längtar eftersom jag tror att jag då kommer att bli frisk. Jag kommer kunna leva ett fritt liv igen då. En gnutta mer hälsosamt, men friskt.

Jag ska börja på.. måndag tror jag. Äta frukost. Äta lunch. Äta middag. Kanske äta något litet snacks någon gång. Borsta tänderna för att inte hetsa. Tugga tuggummi. Vara nöjd med livet. Fortsätta att längta tills min vän kommer och hälsar på mig. Fortsätta att på något sätt känna pepparkaksdoft i hela mitt rum (infinner sig NU) och leva ett friskt liv. Äta 1800 kcal om dagen. Sluta räkna dem. Träna när jag vill och inte när jag  måste.

Klockan är tre nu. Ska äta mellan sju och åtta, så det är bara ett par timmar tills dess. Under tiden man väntar finns det ju te och.. te.