Valet och kvalet.

hej :)
Var på krogen igår, träffade en väldigt trevlig kille som jag drack kaffe med idag. Cyklade en massa och gick en massa.
Men är så så så trött. Min hud är jättetorr.
Så nu är jag i valet och kvalet på att äta.
Jag kanske går ner mer om jag äter något väldigt litet. Men om jag äter något litet, kanske jag faller i en hets och inte kan sluta.
Dessutom känns det som jag sviker mig själv om jag äter något. Jag har ju lovat mig själv att inte äta på hur länge det bara går. och jag är så rädd att jag ska gå uppi vikt av en morot.
Äta eller inte? Äta eller inte? Äta eller inte? Äta eller inte?

För övrigt.

Så har jag ett bmi på 18.7.
Äckligt säger jag bara. Äckligt. Fett. Tjockt.

14.9 here I come.

Jag är hungrig. Jättehungrig. Fitta.

Starv on ;)

Nu är jag inne på mitt 6e dygn utan mat.
Tänk det ni, 144 timmar utan en matbit på tungan. Det är nog rekord.
Eller det är kanske 120 timmar eftersom den sjätte dagen inte är avklarad än. Jag vet faktiskt inte.
Har varit vaken sedan åtta i morse (nej, man kan inte sova bra om man svälter sig) och bakat scones till min mor och till en kompis, cyklat till min kompis, tittat på när han åt och sedan cyklat tillbaka igen.

Nu har jag inte så mycket att göra, vet att jag borde börja göra mig i ordning för kvällens eskapader men jag är bara så jävla trött. Hela min kropp känns tung och huvudet vill bara trilla ner mot mitt bröst.
Bara fyra dagar kvar tills jag kan börja på min effekur. Jag längtar.

Igår kom jag annars hem vid 22 och eftersom jag ska flytta så började jag städa en massa och packa och fick jättemycket gjort. Är nöjd för det.

Har druckit en massa vatten idag och kaffe, sedan blir det nog lite PepsiMax efter jag har varit en timme på laserdome (kul cardio ftw). Ska för övrigt cykla dit och hem också. Duktig jag är. Är dock lite smårädd för att jag ska typ svimma om jag anstränger mig för mycket. Det är också därför jag vill gå på effe.

Igår somnade jag vid 3-tiden och det är ju faktiskt en bra tid för att vara jag. Jag testade att röka lite weed som sömnmedel och jag kan ju säga att det funkade bättre än melatoninet i alla fall.
Men det tog mig ändå en timmes (eller mer) liggandes  hög i sängen. Röker på balkongen fastän min mor sitter i rummet intill. Borde man kanske bli lite försiktigare? Hon hittade faktiskt min tidning med weed pårecis, men jag bara tog den snabbt och så hann hon inte titta i tidningen. Haha. Nu har jag det under madrassen istället. Den kommer börja lukta knark tror jag.

Anyways, nu ska jag upp till vinden och hitta min gamla undangömda våg för att se vad 6 dagar utan mat gör med allt fett! Ciaobella!

Edit:
Sex dagar utan mat har gjort ingenting. Hur kan sex dagar utan mat inte göra någon förändring?!
Jag vill bara gråta och skrika nu. Kämpar man vill man ju ha något för det. Annars kunde jag likabra äta ett halvt kilo godis om dagen. FuckYou fett.

Tom mage och Gordon Ramsey

Gjort bloggen lite finare förmodligen, och sitter ooch tittar på hells kitchen. Jag gillar Gordon. Han är häftig. Och sjukt snygg för att vara hela 50 år. Jag önskar att min framtida levnadspartner kommer se så bra ut när han är 50.
Men detta med maten.. Det är fan inte lätt. Jag är så jävla hungrig att jag inte kan sova fastän jag knaprade 8 melatonintabletter innan jag gick och lade mig vid 23. Jag somnade ca 5 timmar efteråt. Och det är då det är värst. När man bara ligger och önskar att man kunde sova men hungern gör att det är omöjligt. Förra gången jag inte åt på fem dagar kunde jag inte sova alls sista dagen. Sedan ställde jag mig på vågen på morgonen och hade min lägsta vikt ever. Det var så underbart. 42.2 kg. Jag vill komma dit igen. Men nu känns det så onödigt, för fastän jag svälter mig i en vecka kommer jag inte väga 45 kg. Och då känns det genast inte lika lönt. Jag kommer ändå vara fet varje dag.
Så. Jävla. Tjock.

Egenproducerad bild. Är den inte fin?

Men var på polisen idag och skulle fixa leg, och då fick jag mäta mig. Och tro det eller ej! 170 cm är jag! Sjukt awesome.  Jag vill helst bli 173 eller 174, men 170 är ju bättre än 168.

Jag vill väga 45 innan jag fyller 18. Vill komma i min 32a som jag köpte just för det tillfället. Min 18årsdag på krogen. Och jag menar, jag hatar ändå mitt liv, så det gör faktiskt inte så mycket att vara hungrig alltid. Det kvittar om jag äter eller ej, jag kommer ändå vilja dö. Dock mår jag lite bättre psykiskt när jag inte äter. Såklart.

Och jag är så trött. Så seg. Helt irriterad. Bara för att jag är hungrig trr jag. Måste dricka lite ramslösa snart och röka. Kanske handla en Cola light.
För jag vet inte annars hur jag ska hantera hungern. Cola light och cigg. Jag behöver fan efedrin. nunununnu.
Men inatt kommer jag röka lite innan jag ska sova. Jag tänker till och med mecka nu, efter jag är klar med inlägget.

Herregud, Herregud, vad hungrig jag är.
Btw, på tv3 säger "hallåan" hela tiden (varje vecka) "nu är det äntligen sol och värme runt om i landet, vad skönt!". VI VET DET. Och det är INTE äntligen. För det första har det varit varmt skitlänge, och för det andra är det inte skönt alls, det är för varmt. Ibland kan det vara nice med jättevarmt väder, men inte flera veckor i rad..

Anyway, nu kan jag fan inte skriva mer.
Pews.

Raaaor!

Det sket sig igen.
Men nu är jag inne på dag 4 utan foodz och ska snart sova! Woho!
Får nu dricka en väldigt massa kaffe för att orka ut och gå och träffa folk överhuvudtaget, röka weed när jag känner att jag behöver och ta sömntabletter för att kunna sova. Yey. Låter det som ett vettigt liv? -Nej.
Och dricka en jävla massa vatten och cola light!

Annars kommer jag snart börja med Effe och det ser jag sjukt mycket fram emot!
Ska kanske ringa till en psykolog snart också (mest för jag vill ha riktiga sömntabletter och något ångestdämpande) men först vill jag gå ner lite (10 kg).
Då kommer jag orka mer och framförallt orka träna kanske 2 timmar om dagen om jag har tur!
Kanske jag inte behöver röka så mycket heller och slösa pengar på läsk eftersom effet är hungerdämpande!
Man kan faktiskt göra meth av effe. Det är koolt.
Ingen alkohol har det i alla fall varit för mig på nästan en månad (det är nog mer än en månad :D) men om två veckor fyller jag år så då måste jag dricka sprit och gå ut på något diskotek och dansa av allt. Eller så kanske jag inte behöver mer än en shot (eftersom ingen mat på 2 veckor (typ) och effe + en shot.. borde funka).

Fan vad misslyckad jag är som anorektiker. Innan hade jag fan ett bmi på 15. Nu är det.. ja, vafan kan det vara?
Var och hobbymätte mig idag och då var jag tydligen 170 cm. Jag har räknat mig som 168 cm alltid så mitt bmi är kanske lägre än vad jag tror.. För ni ska veta vad stor skillnad två centimeter gör!
Då kanske jag inte ligger på mer än 19.. eller till och med 18, någonting. Men ändå är det äckligt.
Så jävla fet och äcklig har jag inte varit på flera månader.
Jag kan inte ens ha sex för jag tycker jag är för äcklig. Och jag vill det så gärna. men kanske om en månad eller tre veckor att jag är där! För 10-15 kg går faktiskt rätt snabbt att gå ner bara man inte äter och motionerar lite måttligt.
Och hellre äter jag faktiskt inget än att äta en sallad för att sedan vara tvungen att springa av den en timme. Det är liksom inte värt det. Kanske en gång i veckan.

Vad tycker ni? Hur ofta verkligen -måste- man äta något för att inte falla ihop? Jag tror mitt längsta är 5 dagar bara faktiskt. Men denna gång ska jag klå det! Men jag har nästan en vecka kvar tills jag får mitt effe. Och 10 dygn utan mat utan effe kommer nog bli rätt svårt..
Eller inte, de säger faktiskt "Nothing tastes as good as thin feels like", och det är bara SÅ SANT.

Anyway, nu blev det ett jättelångt inlägg.
Hoppas det inte verkar vara svammel.
Peace out;) lol

En nystart..

Första dagen utan mat avklarad! :D Yeey! Bara typ 59 dagar kvar ;)
Ska iväg och provrida en häst imorgon! Träning! Och sedan fest utan alkohol! (Men kanske något annat bättre ;) )

puss grls.

Okej. Ny dag, nya tag.

Jag hälsar er igen.
Jag hälsar er med mindre självkänsla och mer ångest än någonsin förut.
Mer hat och uppgivenhet.

Vad ska jag säga?
Jag har fallit tillbaka för första gången sedan jag blev smal.
Jag vet inte vad jag väger nu, för jag har ingen våg, men jag tror med all säkerhet att jag ligger på 55 kilogram ungefär. Om det inte är mer.. Tänk så är det mer.. Vafan ska jag göra?

Jo, det ska jag berätta för er. Sluta äta. Jag har hetsätit nu i princip ända sedan jag kom hem, och jag vill inte mer nu. Jag är TJOCK nu. Har mage och lår. och röv. OCH JAG VILL INTE DET. Mitt ansikte är helt tjockt. Jag ser ut som ett fetto. Så jag tänker förmodligen bara handla en våg eller något och börja kämpa igen. Eller behöver man egentligen en våg?
Nej, jag ska bara inte äta till den mån som jag kan. Lite sallad var femte dag låter som en plan.
Och nu LOVAR JAG. jag ska inte svika er. Min inre ät-demon ska inte få komma fram.
Nu ska jag borsta tänderna och inte smutsa ner dem med mat eller kalorihaltig dryck förrens jag blir smal igen.

Bara det jag ville säga, peace out my ladies :)

Ma-ma

Åt ca 50 kcal innan festen igår, och sedan blev det sååå mycket mat, tårta och sprit.
Men vågen stod på 45 när jag vägde mig igår :)
Så i det stora hela har jag faktiskt inte gått upp så mycket ändå.
2-3 kilo kanske.
Och det går faktiskt snabbt att fixa.
Har varit sjukt sugen på att hetsa idag dock, men jag har ätit två risbollar (lagom lunch på 350 kcal) och sedan tre små bitar tårta på kanske max 500 kcal. Så fastän jag ätit tårta är det okej.
Ska skärpa mig igen.
Måste ju se snygg ut i mina size 0 dresses :D

Förvirrad!

Vaknade mitt i natten igår och i min sömniga äckliga dumhet gick jag och tryckte i mig 1200 kcal..
Sux.
Men!
Jag vägde mig idag och vågen visade 46.2, så någonting måste gått bra..
idag har jag som utlovat rört mig 4 timmar (snabb promenad med inslag av jogging) och än inte ätit någonting.
men middagen kommer om en timme!

Anyway, det var väl det jag hade att säga.
Har börjat med situps och magövningar också! Träääningsvärk!

Hej.

Idag har jag druckit två glas kaffe och ett par glas vatten.
Har shoppat som en galning och nu är jag trött och ska sova.
Jag hoppas i min innerliga dumhet att jag kan klara att gå ner till under 45 innan jag åker hem.
Men efter 48.8 på vågen idag är det nog rätt så omöjligt.
Därför sätter jag ett bättre mål. Under 47, helst 46.
Imorgon blir det massa promenad och bara middag, Fredag ingen mat, Lördag förhoppningsvis bara middag (och alkohol), söndag lunch och middag, måndag middag. tisdag ingenting. Sedan är jag hemma i Sverige igen och väger mig!
Såklart kommer jag att väga mig innan. När jag vaknar imorgonbitti till exempel.
Men jag tror att min motivation har gått upp igen nu när jag blivit fet igen. Det är inte Okej för mig att ha ett bmi över 15.9. Än mindre typ 17 som jag ligger inne med nu. FY SKÄMS.
Nu ska jag röka, borsta tänderna och sova lite så jag kan gå upp imorgon och springa/gå ett par mil.

Puss!

Hej jag är dum i huvudet.

För nu är jag.. dam dam daaaam..
Uppe på 48 kilo igen.
FAN FAN FAN FAN.
Jag förstår inte hur jag kunde låta mig själv. Hur jag kunde tillåta min hjärna att spela ett sådant spratt på mig.
JAG VAR NERE PÅ BMI MOTHERFUCKING 15!!
Jag vägde 42.6 kilo. Jag hade väldigt lite kvar till att komma till BMI 14.9. Och JAG VAR NÖJD.
Jag vill ligga på 14.9 - 15 i BMI. Kanske kolla om jag klarar av att komma till 39.9 en gång, men sedan sluta helt.
Men istället åt jag. Och åt. Och åt och åt. Slösade så mycket pengar på så mycket skräp. Och vad fick jag för det? Ett par veckor med illamående, uppsvälld mage och 5 fucking kilos viktuppgång. 5 kilo på 2 veckor!

Jag kommer inte komma tillbaka till Sverige snyggare än någonsin. Jag kommer komma tillbaka till Sverige med kanske en vikt på 46 kilo. Det är uthärdligt, men  inte awesome.

Från och med imorgon ska jag skärpa mig. Imorgon blir det ingen mat. Torsdag måste jag äta lunch och middag, fredag blir det svält och lördag blir det avskedsfest så då måste jag äta tårta och dricka sprit.
Men jag ska sluta med hetsätandet. Jag lovar.

Update!

Efter lååångt om länge, ursäkta mig.
Kommer bara skriva kort, men jag har blivit bättre.
Jag har gått ner till 44 kilo (och ibland mindre) men jag äter middag varje dag!
Jag motionerar fortfarande väldigt mycket, och har fortfarande de dagar då jag äter för mycket sötsaker.
Som idag då det blev ett choklad, ett kakpaket och chipspen liten åse utöver lunchen och middagen.
Men eftersom jag inte äter varken frukost eller middag vissa dagar och promenerar i sex timmar tycker jag att det är okej ändå.

Som sagt, jag är fortfarande ätstörd och jag tänker på mat 24/7.
Och jag röker mycket mer och inte alls några svaga cigg längre.
Men nu är det bara 2 månader tills jag ska hem.
Och jag ska komma hem snyggare än någonsin!
Hoppas att jag uppdaterar snabbare nästa gång!
Ciao!

Win!

Jag måste bara skriva detta, för jag är så stolt!
Idag, innan middagen (som det snart är tid för!) åt jag en liten glass och en ruta choklad!
Och inget mer! Jag blev nöjd! Tog lite te och en cigg och nu lite te till! Och är fett nöjd med mig själv för att jag klarade att äta lite onyttigt "mellanmål" (jag var faktiskt hungrig!)!

Tack för mig :)

Nytt år, nya tankar!

På nyårsafton bestämde jag mig, efter fyra månader, att börja röka igen.
Trodde att allt skulle bli bättre. Och det blev det. Jag var nöjd med mig själv när jag satt där och blossade.
Men sedan kom ångesten igen. Allt var samma. Drack otroligt mycket kaffe och rökte ordentligt mycket både på nyårsaftonen (som jag firade med mina värdföräldrar med lite sprit och lite mat) och på nyårsdagen. Det resulterade i enorm ångest och otroliga sömnsvårigheter. Som jag kommit ifrån (trodde jag!) när jag flyttade ifrån Sverige.
Åt fortfarande väldigt begränsat och lite, så igår (under natten då jag inte kunde sova) tröståt jag lite. Jag åt två skorpor, en liten glass, lite jordnötter och ungefär 3 dl yoghurt. Kan väl ha resulterat i cirka 500 kcal. Men jag var nöjd efteråt. Fortfarande lite sugen, men nöjd. För det var ingen hetsätning. Det var en normal liten tröstätning (även om jag exakt vet vad jag stoppade i mig och hur många kcal det var, vilket fortfarande är ett ätstört beteende) och jag känner mig stolt över det. Jag behövde det, jag var hungrig och jag hade inte ätit som jag skulle över dagen. Men ångesten försvann inte i alla fall. Jag kunde likabra tagit något vettigt att äta, eftersom jag var hungrig, övertrött men kickad av nikotin och koffein. Jag skulle ändå inte somna.
Men å andra sidan är det inte så lätt att göra något riktigt till mat, mitt i natten, när du inte bor med din "vanliga" familj och alla sover. Om någon vaknar och ska gå på toaletten klockan 4 på morgonen och du står och lagar mat.. Det är inte riktigt OK. Att jag bestämt mig att inte väga mig förrens februari blev ganska fail direkt. Jag vägde mig redan igårkväll. Men vågen visade inga chocksiffror, det var samma som alla andra gånger. Det enda jag verkligen irriterar mig på är att jag söker mig till vågen idag igen. Nu, till och med. Det enda jag vill är att få gå tillbaka till det tvångsartade beteendet och se siffrorna. Även om de inte gör någon skillnad. Jag försöker intala mig att siffrorna inte för någon skillnad för mitt mående. Men innerst inne gör de nog det.. För varför går man annars och kollar efter?

Vaknade idag med samma ångest som jag somnade med. Ville inte äta. Ville helst bara ut och promenera i 7 timmar och bränna av över 1000 kcal utan att äta någonting på hela dagen. För då har man varit "duktig", eller hur? Men det är ju bara sjukt, det förstår väl varenda människa? Om man är frisk det vill säga.. Suck. Jag vill verkligen bli frisk från det här. Orkar inte tänka på mat varenda vakna timme på dygnet. Vill inte bara vänta på att dagen ska passera så att jag kan gå och sova och vakna till nästa lika meningslösa dag av mitt liv. Jag vill leva. Men ångesten pressar på. Även i skrivande stund har jag ont i magen och bröstet, har spända muskler och känner mig otroligt pressad. Det är mina ångestkänslor, det vet jag. För jag har levt med dem i hela 4 år nu.. Men jag har aldrig tänk på att jag dövat dem med mat på nätterna innan. Jag tröståt faktiskt väldigt mycket innan jag blev "sjuk". Men man kan ju säga att jag var sjuk redan då! Vissa dagar kunde jag smälla i mig massa onyttigheter på kvällen för att sedan må illa kroppsligt. Detta kändes dock inte på samma sätt som nu, då all mat framkallar ångest.
Jag tränade i princip aldrig, drack alldeles för mycket sprit, åt för mycket onyttiga saker och mådde dåligt psykiskt även då. Hur jag hanterade det?
Jo, jag har varit självdestruktiv. Jag har skadat mig själv. Jag har tagit droger och piller. Jag har sniffat lim. Jag har druckit alkohol. Jag har gråtit. Jag har varit på kanten att bryta ihop och visat det (!) en gång för min mor. Men ingenting hjälpte. Jag åt.
Jag har aldrig varit överviktig i hela mitt liv. Har alltid älskat att röra på mig, men alltid varit för lat. Har ridit i många år och det har varit som terapi för mig, ska börja med det igen när jag flyttar tillbaka till Sverige. Älskar att åka skidor, men har tyvärr inte tillgång till så mycket snö, inte ens om vintrarna. Och speciellt inte nu när jag inte ens behöver en jacka ute, även fast det är januari.

När jag kom hit var jag fast i samma gamla bettende. Men jag valde att droga ner mig med ett kontrollbehov istället för något annat. Det började med att sluta röka och dricka sprit. Sedan blev det att jag kontrollerade maten. Och träningen.
Men även fast jag fastade i en hel dag och brände över 1000 kcal så kändes det som att det inte var tillräckligt. Jag kunde ju sprungit i sju timmar istället och bränt ännu fler, tänkte jag. Men jag orkade ju inte springa..

Idag, trots ångestkänslorna över att äta frukost/lunch (vaknade 12 eftersom jag somnade vid 5-6) gjorde jag vad som kändes som världens godaste sallad. Ja, jag inser att det fortfarande är sallad, men jag hade rökt lax och ost i faktiskt!
Lite grönsallad, tomat, äpple, rökt lax, västgöta ost (finns att köpa på IKEA, hehe), massa citronsaft och massa svertpeppar. Och broccoli! Älskar broccoli! Ni borde prova, det är sjukt nyttigt men samtidigt ljuvligt. Kände mig dock "sugen" på någonting efteråt. Det gör jag alltid nuförtiden eftersom min kropp vill "passa på" att äta när jag väl gör det,, känns det som. Jag tror det beror på det i alla fall. Så jag satte mig ner och funderade på VAD egentligen det var jag var sugen på. Skulle jag ta en liten glass från frysen? Nej, den hade bara gjort mig ännnu mer sugen.. Då kommer tankarna att jag SKA kunna unna mig en glass och att jag tar den fastän jag vet att det inte kommer hjälpa ett skit. Men ÄS skulle inte vinna över mig idag. Jag skulle fundera ut om jag verkligen behövde mer. Skulle jag äta lite yoggi? Eller ett knäckebröd? Dricka te? Ta en cigg?
Dessa beslut tär på mig som bara den, eftersom jag redan annars lider av beslutsångest. Kan aldrig bestämma vad jag vill göra tillsammans med en vän, eller vad vi ska se för film, eller vad jag ska handla i klädväg.
I alla fall, så gjorde jag en kanna te. Jag kan tänka över den, det är ju ändå kalorifritt, tänkte ÄS åt mig.
Gjorde te, drack, gick ut med en tekopp till och tog en cigg.
Slutade att vara så himla sugen på allt. Ångesten lättnade lite. Jag hade vunnit. Jag hade valt.
Jag behöver inte den jävla glassen i frysen för att må bra. En kanna te gör susen. Även om jag känner mig lite överdrucken, haha. Och jag tillfredsställde ju mitt behov egentligen av den där salladen, den hade fan allt man behöver. Till råga på allt SKA jag faktiskt äta en trevlig mmiddag sedan med mina värdföräldrar. Även om det brukar bli jobbigt det med.
För det är inte trevligt att äta om det ändå du kan tänka på är "nu äter jag detta", och "nu äter jag detta" och du analyserar hur mycket du kan äta av vad. Det ända du kan tänka på är fan vad du äter! Till och med när jag lagar sallad eller skär upp en frukt är det så. "Behöver du verkligen så mycket äpple(sallad eller whatever jag håller på att skära upp)?

Det känns som man ska bli galen i längden. Och jag vill inte mer. Jag vill leva likamycket som friska människor kan.

Jag inser att det nu i början kan bli väldigt svårt att lyssna på kroppens signaler. Jag vet inte riktigt hur mycket jag ska äta, inte när och är såklart väldigt rädd för att gå upp i vikt. Och bli tjock. Och detta är så himla löjligt.
Jag kommer säkert att ha "cravings" för en massa saker under dessa första veckor, det inser jag, och ibland kommer jag att ge efter. Ibland kommer jag ta en glass eller yoggi. Ibland kommer jag äta någonting som inte är det allre nyttigaste. Men jag kommer att äta middag ändå! Och kanske viktigast av allt: Jag ska aldrig mer "hetsäta". Jag kan väl aldrig egentligen påstå att jag hetsätit, men att jag tröstätit så mycket att jag knappt kunnat stå. Detta har hänt under flera timmar och jag kan ha tryckt i mig allt sött och onyttigt jag fått tag i. Och en massa knäckebröd. För att jag "låtit" mig själv äta. Att jag sedan får extrem ångest och min kropp tar ju stryk av det(!) var en annan femma. Jag blev aldrig nöjd, inte ens om jag åt ett helt choklad.
Det kommer jag aldrig att tillåta mig göra igen. Välj någonting och ät det, så blir jag kanske nöjd. Som igår. fast igår var det mest "jag KAN avstå". Inte "jag känner mig nöjd och vill inte äta mer".
Jag ska inte ljuga nu heller. Jag känner mig fortfarande lite småsugen på glassen i frysen. Men jag är mätt! Verkligen är jag jättemätt och min kropp har fått det den behöver, så varför förstöra den känslan?

Mitt "nyårslöfte" (jag har aldrig riktigt haft något, och ser detta mer som ett försök till ett bättre liv) är detta året att jag ska börja ta hand om mig själv. Jag ska ta hand om min kropp. Jag ska inte svälta. Jag ska fortsätta med rökningen, men jag ska köpa de svagaste cigaretterna som finns. Vilka är 0.1 nikotin (jämför Marlboro röd som är 0.8). Jag ska äta nyttigt och röra på mig lite varje dag. Jag ska inte överdriva. När jag rör på mig mår jag bättre, och det är därför jag ska göra det, inte för att bränna kcal, även fast det säkert kommer kännas så i början. När jag inte vill träna, ska jag inte heller det. Jag ska inte längre tvinga mig ut på promenader om 7 timmar. En timme varje dag är väl lämpligt. Om jag inte har någonting annat för mig, då skippar jag ju det bara.
Jag ska göra det som är bäst för min kropp. Jag ska ta hand om den. Få bättre självkänsla, självförtroende och jag ska fan ta mig leva! För det är jag värd. Det är vi alla värda.